Billiga hyresrätter?
Det talas ofta om att Sverige behöver fler billiga hyresrätter. Här verkar man ha en väldigt bred konsensus vare sig man pratar med Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna eller alla de politiska partierna för den delen.
Det jag upplever att man pratar mindre om är vem som ska bygga dessa billiga hyresrätter? Och kan man ens bygga billiga hyresrätter med dagens förutsättningar?
De allra flesta känner säkert till miljonprogrammet som höll på 1965-1975. Då var det staten som hade en enorm apparat och kunde bevisligen bygga stora mängder hyresrätter på kort tid.
Jag arbetade faktiskt själv för många år sedan på Svenska Bostäder. Då berättade dåvarande VDn för mig att under miljonprogrammet så hade Svenska Bostäder sin egna betongfabrik.
I dagens läge så är det tveksamt om staten ens kan bygga hyresrätter i samma skala.
Svenska Bostäder hade (har?) ett koncept som heter "Snabba hus". Det bestod av att man snabbt kunde uppföra prefabricerade flerbostadshus med tillfälliga bygglov. Detta gjorde att man rundade många hinder såsom överklagan, detaljsplansändringar etc.
En sak som slog mig vid visningen av ett av dessa hus var hur hög standarden var. Detta var ju tänkt att vara "billiga" förstagångs-boende och/eller studentboende. Behövde man verkligen ha parkettgolv och hel-kaklat badrum med golvvärme då?
Svaret jag fick är att det var nödvändigt för kalkylens skull. Det stämde säkerligen men frågan är om staten inte skulle ta och bygga någon miljon hyresrätter till utan hänsyn till lönsamhet? Lite raljerande men någon måste ju som sagt bygga?
Den privata sektorn skulle såklart kunna bygga men det helt enkelt omöjligt att bygga billiga hyresrätter. Man ser i skrivande stund att byggandet markant har reducerats senaste tiden.
Det går idag att hitta relativt billig mark men byggkostnaden är i sin tur otroligt hög om man jämför med andra EU-länder idag. Vi har i Sverige ett väl menat men krångligt regelverk som bland annat kräver överdriven handikapps-anpassning, en krånglig bygglovsprocess och en onödigt hög standard för att nämna några exempel.
En viktigt pusselbit hade varit att luckra upp dessa regler så man kan konvertera fler ytor till bostäder och även kunna bygga billigare bostäder.
För någonstans så måste man välja, staten eller den privata sektorn. Ska den privata sektorn bygga så måste man göra det enklare och på så vis billigare.
Det finns ett antal vägar att gå. Marknadshyror är en väg och som anekdot så kan jag skriva om när jag år 2010 flyttade till London väldigt impulsivt.
Jag hade inga som helst kontakter, planer eller ekonomi att tala om. Men efter någon vecka så kunde jag välja och vraka på flertalet bostäder i centrala London.
Visst, det kostade 400-600 pund per månad och då fick man även dela lägenhet med flera andra men poängen är att det var otroligt enkelt att hitta bostad.
Sammanfattningsvis så är detta såklart en komplex fråga, men jag upplever att man lägger mer tid på att belysa den uppenbarliga problematiken som är dagens bostadssituation och mindre tid på att komma med konkreta åtgärder.